förege

• föregiva (dated)

förege (present föreger, preterite föregav, supine föregett, imperative förege)

1. to cite, to claim (as a reason)

   Han föregav sjukdom som skäl till sin frånvaro

   He cited illness as the reason for his absence

   Vid de kontroversiella operationerna föregavs massförstörelsevapen tillverkas i byggnaderna

   During the controversial operations, weapons of mass destruction were said to be manufactured in the buildings

2. (passive voice) to be said, to be claimed (more generally)

   Han föregavs vara hennes systerson, men var troligtvis hennes älskare

   He was said to be her nephew, but was probably her lover

3. (reflexive) to claim (of oneself, more generally)

   Han föregav sig vara oäkta son till konungen

   He claimed to be an illegitimate son of the king

4. (in the past participle "föregiven") supposed, purported, alleged (like above, usually implying strong skepticism)

   Deras föregivet opartiska undersökningar verkar alltid stödja deras egen ståndpunkt

   Their supposedly impartial investigations always seem to support their own position

The verb implies skepticism about the truth, which is most inherent in the past participle.

• förlåta (“forgive”) (a false friend)
• förment
• påstå
• uppge

• förege in Svensk ordbok (SO)
• förege in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• förege in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)