förlåta

From Old Swedish forlata, from Middle Low German vorlaten (“to leave”), from Proto-Germanic *fralētaną, equivalent to för- +‎ låta. Cognate with Danish forlade, German verlassen, Gothic 𐍆𐍂𐌰𐌻𐌴𐍄𐌰𐌽 (fralētan), English forlet

• IPA^(key): /fœrˈloːta/, [fœ̞ˈɭoə̯t̪ä]

• Audio:

  (file)

förlåta (present förlåter, preterite förlät, supine förlåtit, imperative förlåt)

1. (transitive) to forgive

   Jag förlåter dig

   I forgive you

   Kan du någonsin förlåta mig?

   Can you ever forgive me?

   Jag kommer aldrig kunna förlåta henne för hur hon behandlade våra guldfiskar.

   I will never be able to forgive her for how she treated our goldfish.

   • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Markusevangeliet 2:5”, in Bibel 2000‎^[1], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 25 May 2025:

     »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«

     "My child, your sins are forgiven."

   • 2018, Per Anders Sandgren, “Förlåt”, in Intryck‎^[2], number 1, archived from the original on 9 July 2022, page 4:

     Kan allt förlåtas?

     Can everything be forgiven?

2. (dated) to abandon, to leave someone
   • 1928, “Natten går tunga fjät”, Arvid Rosén (lyrics):

     Natten går tunga fjät runt gård och stuva / Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva.

     Night walks with heavy steps round yard and hearth / as the sun departs from earth, shadows are brooding.

• förlåt
• förlåtlig
• oförlåtlig
• förlåtelse

• ursäkta

• förlåta in Svenska Akademiens ordböcker