förfoga

Swedish

Etymology

From Middle Low German vörvö̂gen, vorvö̂gen, vorvogen, equivalent to för- +‎ foga. Compare German verfügen.

Verb

förfoga (present förfogar, preterite förfogade, supine förfogat, imperative förfoga)

  1. to dispose (over something), to have access (to something)

Conjugation

Conjugation of förfoga (weak)
active passive
infinitive förfoga förfogas
supine förfogat förfogats
imperative förfoga —
imper. plural1 förfogen —
present past present past
indicative förfogar förfogade förfogas förfogades
ind. plural1 förfoga förfogade förfogas förfogades
subjunctive2 förfoge förfogade förfoges förfogades
present participle förfogande
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.