förgängelse

Inherited from Old Swedish forgangilse. Calque of Middle Low German vorgenknis, equivalent to förgå (“vanish”) +‎ -else

förgängelse c

1. (religion) transience (all living things – and even matter itself – inevitably ceasing to exist), decomposition (through death), annihilation (understood as an active force or a law of nature)
   • 1918, Plato, translated by Johan Bergman, Två dialoger: Sokrates' sista samtal och hans död‎^[1], Björck & Börjesson, accessed at Runeberg.org, courtesy of Kungliga biblioteket, archived from the original on 17 February 2025, page 72:

     [K]roppens förgängelse är ganska olikartad med hänsyn till dess olika beståndsdelar

     The body's decomposition is quite dissimilar with regard to its different components

   • 2013 August 9, Klassikern, “Skansen - världens äldsta friluftsmusem och själen”, in Sveriges Radio‎^[2], archived from the original on 16 February 2025:

     Grundaren, Artur Hazelius, ville rädda delar av det gamla Sverige undan förgängelse.

     The founder, Artur Hazelius, wanted to save parts of old Sweden from annihilation.

   • 2023, Hasse Nilsson, “Om Fredmans epistlar och sånger”, in Bellmans​​​​säll​skapet‎^[3], archived from the original on 24 March 2023:

     Fredman sjunger tungt om livets oundvikliga förgängelse, men försöker så gott det går att muntra upp den sörjande korpralen med blommor och en kvarting brännvin.

     Fredman sings heavily about the inevitable transience of life, but tries as best he can to cheer up the grieving corporal with flowers and a quart of brandy.

• förgänglig

• förgängelse in Svenska Akademiens ordböcker