förstämma

Swedish

Etymology

Borrowed from German verstimmen. By surface analysis, för- +‎ stämma.

Verb

förstämma (present förstämmer, preterite förstämde, supine förstämt, imperative förstäm)

  1. (music) muffle
  2. (psychology) depress, deject

Conjugation

Conjugation of förstämma (weak)
active passive
infinitive förstämma förstämmas
supine förstämt förstämts
imperative förstäm —
imper. plural1 förstämmen —
present past present past
indicative förstämmer förstämde förstäms, förstämmes förstämdes
ind. plural1 förstämma förstämde förstämmas förstämdes
subjunctive2 förstämme förstämde förstämmes förstämdes
present participle förstämmande
past participle förstämd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.