förstöra

See also: förstora

Swedish

Etymology

för- +‎ störa

Pronunciation

  • IPA(key): /fœʂʈœːra/
  • Audio:(file)

Verb

förstöra (present förstör, preterite förstörde, supine förstört, imperative förstör)

  1. to break, to demolish; to (deliberately) make something cease working

Conjugation

Conjugation of förstöra (weak)
active passive
infinitive förstöra förstöras
supine förstört förstörts
imperative förstör —
imper. plural1 förstören —
present past present past
indicative förstör förstörde förstörs, förstöres förstördes
ind. plural1 förstöra förstörde förstöras förstördes
subjunctive2 förstöre förstörde förstöres förstördes
present participle förstörande
past participle förstörd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.