förstora

See also: förstöra

Swedish

Etymology

för- +‎ stora

Verb

förstora (present förstorar, preterite förstorade, supine förstorat, imperative förstora)

  1. to enlarge; to magnify
    Antonym: förminska

Conjugation

Conjugation of förstora (weak)
active passive
infinitive förstora förstoras
supine förstorat förstorats
imperative förstora —
imper. plural1 förstoren —
present past present past
indicative förstorar förstorade förstoras förstorades
ind. plural1 förstora förstorade förstoras förstorades
subjunctive2 förstore förstorade förstores förstorades
present participle förstorande
past participle förstorad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.