försträcka

Swedish

Etymology

för- +‎ sträcka. Compare Norwegian forstrekke and German vorstrecken.

Verb

försträcka (present försträcker, preterite försträckte, supine försträckt, imperative försträck)

  1. (law) loan (of fungible goods)

Usage notes

Historically, the verb låna was reserved for loans of a specific thing (equivalent to commodatum in Roman law). The word försträcka was instead used to describe loans of fungible assets (equivalent to mutuum in Roman law). While the distinction between the two is sometimes maintained, it is nevertheless commonplace today to use the word låna to describe both types of loans, even in legal texts.

Conjugation

Conjugation of försträcka (weak)
active passive
infinitive försträcka försträckas
supine försträckt försträckts
imperative försträck —
imper. plural1 försträcken —
present past present past
indicative försträcker försträckte försträcks, försträckes försträcktes
ind. plural1 försträcka försträckte försträckas försträcktes
subjunctive2 försträcke försträckte försträckes försträcktes
present participle försträckande
past participle försträckt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.