förtaga
Swedish
Verb
förtaga (present förtager, preterite förtog, supine förtagit, imperative förtag)
- dated form of förta
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förtaga | förtagas | ||
| supine | förtagit | förtagits | ||
| imperative | förtag | — | ||
| imper. plural1 | förtagen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förtager | förtog | förtags, förtages | förtogs |
| ind. plural1 | förtaga | förtogo | förtagas | förtogos |
| subjunctive2 | förtage | förtoge | förtages | förtoges |
| present participle | förtagande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.