förvränga

Swedish

Etymology

för- +‎ vränga

Verb

förvränga (present förvränger, preterite förvrängde, supine förvrängt, imperative förvräng)

  1. to distort (for example a voice or the truth)

Usage notes

Mostly of altering a voice with technology. For speaking in an unnatural way, förställa is used.

Conjugation

Conjugation of förvränga (weak)
active passive
infinitive förvränga förvrängas
supine förvrängt förvrängts
imperative förvräng —
imper. plural1 förvrängen —
present past present past
indicative förvränger förvrängde förvrängs, förvränges förvrängdes
ind. plural1 förvränga förvrängde förvrängas förvrängdes
subjunctive2 förvränge förvrängde förvränges förvrängdes
present participle förvrängande
past participle förvrängd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.