falna
See also: falná
Hungarian
Etymology
Pronunciation
- IPA(key): [ˈfɒlnɒ]
- Hyphenation: fal‧na
Verb
falna
- third-person singular conditional present indefinite of fal
Norwegian Nynorsk
Verb
falna (present tense falnar, past tense falna, past participle falna, passive infinitive falnast, present participle falnande, imperative falna/faln)
- alternative form of falme
Swedish
Etymology
From Old Norse fǫlna, from the adjective fǫlr (“pale”) + -na. Equivalent to fal + -na.
Verb
falna (present falnar, preterite falnade, supine falnat, imperative falna)
- (intransitive) to fade, to die down (of fire or embers or the like)
- Nu lägerelden falnat ut och dagen nått sitt slut (old-fashioned/poetic phrasing – usually "Nu har lägerelden falnat ut ..." – supine is implying the "har")
- Now the camp fire has faded and the day has reached its end
- 1915, Dan Andersson, Kolvaktarens Visor, Helgdagskväll i timmerkojan
- Då sova vi alla på granris tungt
och drömma om bleka mör
och snarka och vända oss manligt och lugnt,
medan elden falnar och dör.- Then sleep we all heavily on pine bough beds
and dream of maidens pale
and snore and turn around manly and calm,
while the fire fades and dies.
- Then sleep we all heavily on pine bough beds
- (intransitive, figuratively) to fade
- falnad skönhet
- faded beauty
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | falna | — | ||
| supine | falnat | — | ||
| imperative | falna | — | ||
| imper. plural1 | falnen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | falnar | falnade | — | — |
| ind. plural1 | falna | falnade | — | — |
| subjunctive2 | falne | falnade | — | — |
| present participle | falnande | |||
| past participle | falnad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
- falaska