fläkta

Swedish

Etymology

fläkt +‎ -a

Verb

fläkta (present fläktar, preterite fläktade, supine fläktat, imperative fläkta)

  1. to fan (blow air on with a fan)
    Han fläktade sig med solfjädern
    He fanned himself with the fan
  2. (of a wind) to blow gently and intermittently (and be cooling) (similar to a fan)
    Vinden fläktade skönt
    There was a nice cooling intermittent breeze

Conjugation

Conjugation of fläkta (weak)
active passive
infinitive fläkta fläktas
supine fläktat fläktats
imperative fläkta —
imper. plural1 fläkten —
present past present past
indicative fläktar fläktade fläktas fläktades
ind. plural1 fläkta fläktade fläktas fläktades
subjunctive2 fläkte fläktade fläktes fläktades
present participle fläktande
past participle fläktad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.