frände

Swedish

Etymology

From Old Norse frændi, fríandi, from Proto-Germanic *frijōndz. Compare Luxembourgish Frënd, Dutch vriend, Low German Fründ, West Frisian freon, English friend, Danish frænde, German Freund, Norwegian frende, Faroese frændi, Icelandic frændi, Gothic 𐍆𐍂𐌹𐌾𐍉𐌽𐌳𐍃 (frijōnds).

Pronunciation

  • IPA(key): /frɛnˈdɛ/

Noun

frände c

  1. (archaic) a relative, a kinsman
    • 2016, Lars Lönnroth, transl., Den poetiska Eddan, Atlantis, →ISBN, Den höges tal (Hávamál) §77, page 71:
      Fä dör, fränder dör, en dag dör också du. Ett vet jag som aldrig dör, domen över den döde.
      Cattle die, kinsmen die, one day you'll die as well. One thing I know that never dies, the judgment of the dead.
  2. (figuratively, usually in compounds) a person one has affinity with (in some sense)

Declension

Declension of frände
nominative genitive
singular indefinite frände frändes
definite fränden frändens
plural indefinite fränder fränders
definite fränderna frändernas

Coordinate terms

  • fränka (kinswoman; female relative)

Derived terms

References

Anagrams