framkant

Swedish

Etymology

Compound of fram +‎ kant. First attested in 1991.

Noun

framkant c

  1. (figurative) leading edge, cutting edge, forefront
    ligga i framkant
    be on the cutting edge

Declension

Declension of framkant
nominative genitive
singular indefinite framkant framkants
definite framkanten framkantens
plural indefinite framkanter framkanters
definite framkanterna framkanternas

Further reading