fruntimmer
Swedish
Etymology
From Middle Low German vrouwentimmer from vrouwe + -n- + timmer. Cognate with Danish fruentimmer, Norwegian Bokmål fruentimmer, Norwegian Nynorsk fruentimmer, German Frauenzimmer and Dutch vrouwenzimmer.
Noun
fruntimmer n
- (dated, colloquial, somewhat derogatory or jocular) a woman, a lady
- 1949, Vilhelm Moberg, Utvandrarna:
- Jonas Petter hade många gånger förr berättat för honom om onda gärningar, som fruntimmer hade vållat eller gjort.
- Jonas Petter had many a time before told him of evil deeds, that women had caused or done.
Usage notes
A rustic and (sometimes cheekily) somewhat derogatory word for a woman.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | fruntimmer | fruntimmers |
| definite | fruntimret | fruntimrets | |
| plural | indefinite | fruntimmer | fruntimmers |
| definite | fruntimren | fruntimrens |
References
- fruntimmer in Svensk ordbok (SO)
- fruntimmer in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- fruntimmer in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- fruntimmer in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)