gärningsperson
Swedish
Etymology
gärning + -s- + person. First attested in 1992.
Noun
gärningsperson c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | gärningsperson | gärningspersons |
| definite | gärningspersonen | gärningspersonens | |
| plural | indefinite | gärningspersoner | gärningspersoners |
| definite | gärningspersonerna | gärningspersonernas |