gångare
Swedish
gångare
Etymology
Inherited from Old Swedish gangare. First attested in the 14th century.
Noun
gångare c
- agent noun of gå (“walk”)
- a walker, someone who walks, a pedestrian
- 2025 January 13, Bengt Arne Persson, “Varför ska inte fotgängare samverka med övriga trafikanter? [Why shouldn't pedestrians cooperate with other road users?]”, in Ystads Allehanda:
- Om jag som gående stannar och vinkar fram ett fordon kliver andra gångare demonstrativt förbi ut i gatan.
- If I, as a pedestrian, stop and wave a vehicle forward, other pedestrians demonstratively step past me into the street.
- Synonyms: fotgängare, gående
- a racewalker
- (archaic, poetic) a horse (especially if for riding, in contrast to racing and warfaring, such as a palfrey or similar)
- a. 1862, anonymous author, “26. Herr Magnus och havsfrun (TSB A 59)”, in Svenskt visarkiv, editor, Sveriges medeltida ballader, volume Band 1 Naturmytiska visor, published 2015, Song called "Bergtrollets frieri", page 383:
- Eder vill jag gifva de gångare tolf
Som gå uti rosendelunde- To you I wish to give the twelve horses,
That go in the grove of roses
- To you I wish to give the twelve horses,
- a walker, someone who walks, a pedestrian
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | gångare | gångares |
| definite | gångaren | gångarens | |
| plural | indefinite | gångare | gångares |
| definite | gångarna | gångarnas |