gloso

• IPA^(key): (Central) [ˈɡlɔ.zu]
• IPA^(key): (Balearic, Valencia) [ˈɡlɔ.zo]

gloso

1. first-person singular present indicative of glosar

• IPA^(key): /ˈɡlɔ.sɔ/
• Rhymes: -ɔsɔ
• Syllabification: glo‧so

gloso

1. vocative singular of glosa

gloso

1. first-person singular present indicative of glosar

• IPA^(key): /ˈɡloso/ [ˈɡlo.so]
• Rhymes: -oso
• Syllabification: glo‧so

gloso

1. first-person singular present indicative of glosar

Compound of glo (“stare”) +‎ so (“sow”). According to SAOB attested since 1863.

• Audio (Småland):

  (file)

gloso c

1. (folklore, Southern) An (often) white pig or boar with red sparking glowing eyes, large snout and fiery tusks, occasionally with a sharp serrated back and a tendency to run twixt the legs and cleave their victim.

   Synonyms: gloffson, gloppsoan, gluppson, glopsoen, glopsuggan, glosugga, gluffso, gluffsoen, gluffesugga, gluggso, glåpson, gravso, luffesoen, lyckso

   • 1917, Elias Grip, “Trolldom och häxeri [Witchcraft and sorcery]”, in Några bidrag till kännedom om svenskt allmogeliv [Some contributions to the knowledge of Swedish peasant life], page 138:

     Den tredje gången möter man »gloson», och elden står om munnen på henne. Gloson rusar mellan benen på vandraren, men han får inte vara rädd.

     The third time one encounters "the gloso", and fire blazes about her mouth. The gloso rushes between the traveller’s legs, but he must not be afraid.

   • 1925, Paul Heurgren, “Förklaring av i föregående kapitel angivna noter [Explanation of notes mentioned in the previous chapter]”, in Husdjuren i nordisk folktro [Domestic animals in nordic folklore], page 407:

     Föreställningen om den hedniske Gloson såsom ett vitt svin har enl. Hylten-Cavallius sannolikt givet upphov till den i Västmanland gängse tron, att det är olyckligt att ha vita svin, utan höra de, som påläggas vara svarta eller fläckiga (W. & W. 1: Tillägg s. 59). Jfr, not 45.

     The notion of the heathen Gloso as a white boar has, according to Hylten-Cavallius, likely given rise to the belief prevalent in Västmanland that it is ill-fated to keep white swine but that they ought to be black or spotted (W. & W. 1: Appendix, p. 59). Cf. note 45.

   • 1937, Louise Hagberg, “Alla själars dag [All souls' day]”, in När döden gästar. [When death visits], page 653:

     Hos alla europeiska folk har nämligen särskilt jultiden med sina långa och mörka nätter ansetts som en spöktid, då dödingar och alla slags andeväsen äro ute och färdas såsom bland andra Jerusalems skomakare och gloson för att inte tala om Odens vilda akt (se sid. 580).

     Among all European peoples, Christmastide, with its long and dark nights, has particularly been regarded as a time of hauntings when the dead and all manner of spirits roam abroad, such as, among others, the Wandering Jew and the gloso, not to mention Odin’s Wild Hunt (see p. 580).

• Gyllenborste (“Gullinbursti”)
• mörksugga
• väsen

• gloson in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• Gloson, det fruktade spöksvinet at the Swedish Institute for Language and Folklore