gudamänniska

• gudamänska

Ultimately a calque of Ancient Greek θεάνθρωπος (theánthrōpos), equivalent to gud +‎ -a- +‎ människa

gudamänniska c

1. (Christianity) God-man
   • 1903, Edith Forssman, Vid aftonlampan XI‎^[1], Söderström & Co, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Uppsala universitetsbibliotek, archived from the original on 22 May 2025, page 140:

     – Om du är en synderska, min mor, hvem är då rättfärdig? / – En allenast, gudamänniskan Jesus Kristus, svarade hon högtidligt.

     "If you are a sinner, my mother, then who is righteous?" / "One alone, the God-man Jesus Christ," she answered solemnly.

   • 1929, Hjalmar Holmquist, “Irenaeus”, in Nordisk familjebok 10. Hopp - Jülich‎^[2], 3rd edition, Nordisk familjebok aktiebolag, accessed at Runeberg.org, archived from the original on 14 November 2016, page 709:

     [I] sin andra bevarade skrift (Utläggning av den apostoliska förkunnelsen), [presenterar Irenaeus] den urkristna läran om gudamänniskan Jesus.

     In his second extant writing (Exposition of the Apostolic Preaching), Irenaeus presents the early Christian doctrine of the God-man Jesus.

   • 2002, Seth Erlandsson, “Jesajas undervisning om Messias”, in Biblicum‎^[3], number 2 (pdf), archived from the original on 26 January 2024, page 79:

     För den naturalistiska filosofin [..] kan [Jesajas Messiasprofetior] inte handla om en kommande gudamänniska, [...] utan måste syfta på någon eller något som Jesaja utan övernaturlig uppenbarelse kunde se eller tänka på.

     According to natural philosophy, Isaiah's Messianic prophecies cannot be about a coming God-man, but must instead refer to someone or something that Isaiah, without supernatural revelation, could see or think of.

• gudsman (“man of God”)

• gudamänniska in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• gudamänniska in Nordisk familjebok (2nd ed., 1909)