höft

See also: hoft

Swedish

Etymology

Originally borrowed from Middle Low German hufte. Displaced Old Swedish miædhm, from Old Norse mjǫðm.

Noun

höft c

  1. (anatomy) hip
    • 1989, Jakob Hellman, “Hon har ett sätt [She has a way]”, in ...och stora havet [...and the great sea]‎[1]:
      Hon har ett sätt att flytta höfterna försiktigt när hon går. Hon har ett sätt att le som bara jag för-, bara jag förstår. Hon har ett sätt att gå förbi ibland som om man inte fanns. Det är en man som kommer hit och hälsar på ibland, och hon är hans.
      She has a way of moving her hips gently when she walks. She has a way of smiling that only I under-, only I understand. She has a way of walking past sometimes as if you didn't exist. There is a man who comes here [hither, to here] to visit sometimes, and she is his.
    • 2001, Caramell, “Caramelldansen [The Caramell dance ("karamell" is the usual spelling)]”, in Supergott [Super tasty]‎[2]:
      Så rör på era fötter (o-a-a-a), och vicka era höfter (o-la-la-la). Gör som vi till denna melodi.
      So move your feet (o-a-a-a), and wiggle your hips (o-la-la-la). Do as we do [do as we] to this melody.

Declension

Declension of höft
nominative genitive
singular indefinite höft höfts
definite höften höftens
plural indefinite höfter höfters
definite höfterna höfternas

Derived terms

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.