hörare

Swedish

Etymology

From höra (“hear”) +‎ -are (“-er”).

Noun

hörare c

  1. hearer
    • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Romarbrevet 2:13”, in Bibel 2000‎[1], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 8 March 2025:
      Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.
      It is not the hearers of the law who are righteous in God’s sight, but the doers of the law.
    • 2011 September, Sam-Arne Nilsson, “Goda gärningar”, in Till Liv‎[2], archived from the original on 13 July 2024:
      Den som bara är Ordets hörare liknar en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.
      He who’s only a hearer of the Word is like a man who looks at his face in a mirror and, having seen himself in the mirror, walks away and immediately forgets what he looked like.

Declension

Declension of hörare
nominative genitive
singular indefinite hörare hörares
definite höraren hörarens
plural indefinite hörare hörares
definite hörarna hörarnas

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.