jänta

See also: janta and jantă

Swedish

Etymology

Derived from Old Norse genta, from gant (joke, foolery). Cognate with Norwegian jente.

Noun

jänta c

  1. a girl (female child or young woman)
    • (Can we date this quote?), “Å jänta [jäntan], å [och] ja' [jag] [[And] my lass and me]”, Fredrik August Dahlgren (lyrics), traditional (music)‎[1]performed by Sven-Ingvars:
      [dialectal, Värmländska]
      Å [och] jänta [jäntan], å [och] ja' [jag]
      Å [och] jänta [jäntan], å [och] ja' [jag]
      Allt [likely filler] ut på landavägen [landsvägen], å [och] ja' [jag]
      Å [och] jänta [jäntan], å [och] ja' [jag]
      Å [och] jänta [jäntan], å [och] ja' [jag]
      Allt [likely filler] ut på landavägen [landsvägen]
      Där mötte ho [hon] mig en môra [morgon] så klar
      Å [och] sola [solen] ho [hon] sken på himmelen så rar
      Å [och] vacker som ljusan dagen hon var
      Mitt hjärte [hjärta], vart tog det vägen?
      [And] my lass and me
      [And] my lass and me
      Out on the highway, and me
      [And] my lass and me
      [And] my lass and me
      Out on the highway
      There she met me on a morning so clear
      And the sun [she / it] shone so sweetly in the sky
      And as beautiful as the bright day she was
      My heart, where did it go?

Usage notes

Somewhat folksy. Could also be translated as lass, gal, wench, etc., depending on context.

Declension

Declension of jänta
nominative genitive
singular indefinite jänta jäntas
definite jäntan jäntans
plural indefinite jäntor jäntors
definite jäntorna jäntornas

Synonyms

  • jäntunge

References

Anagrams