kölna
Swedish
Alternative forms
- kiölna, kjölna (obsolete spellings)
Etymology
From Old Swedish kølna, from Old Norse kylna. Cognate with Danish kølle, English kiln, Old English cyln, ultimately from Latin Latin culina (“portable stove”). The verb has been used since 1706 (to kindle a fire) and 1873 (to dry malt).
Pronunciation
- IPA(key): /²ɕøːlna/
- Rhymes: -²øːlna
Noun
kölna c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | kölna | kölnas |
| definite | kölnan | kölnans | |
| plural | indefinite | kölnor | kölnors |
| definite | kölnorna | kölnornas |
Related terms
- effektivkölna
Verb
kölna (present kölnar, preterite kölnade, supine kölnat, imperative kölna)
- to dry (malt or hop) in a kiln
- Malten kölnades över öppen eld
- The malt was dried over an open fire
- (dialectal) to light a fire in a fireplace, to kindle a fire
- 1950, Olof Bernhoff, “Gyingasaung”, in Saunga frau maakena: dikter på östgöingskt mål med ordlista, page 6:
- Au rönningna, doi kjölnade, stoe höja klara luo.
- On the clearing, they lit fires, large tall clear flames.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | kölna | kölnas | ||
| supine | kölnat | kölnats | ||
| imperative | kölna | — | ||
| imper. plural1 | kölnen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | kölnar | kölnade | kölnas | kölnades |
| ind. plural1 | kölna | kölnade | kölnas | kölnades |
| subjunctive2 | kölne | kölnade | kölnes | kölnades |
| present participle | kölnande | |||
| past participle | kölnad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.