knyta
See also: knýta
Norwegian Nynorsk
Alternative forms
- knyte (e-infinitive)
Etymology
Pronunciation
- IPA(key): /²knyːta/
Verb
knyta (present tense knyter, past tense knytte, past participle knytt, passive infinitive knytast, present participle knytande, imperative knyt)
References
- “knyta” in The Nynorsk Dictionary.
Swedish
Etymology
From Old Swedish knyta, from Old Norse knýta, from Proto-Germanic *knuttijaną, related to *knuttô.
Verb
knyta (present knyter, preterite knöt, supine knutit, imperative knyt)
- to tie
- Antonym: knyta upp (“untie”)
- Han knöt en knut
- He tied a knot
- lära sig att knyta skorna
- learn to tie one's shoes
- knyta ihop påsen
- tie up [together] the bag
- Han kan knytas till mordplatsen
- He can be tied to the murder scene
- to clench (a fist)
- Han knöt näven
- He clenched his fist
- (in "knyta band") to forge ties
- knyta band med landet
- forge ties with the country
- (reflexive, idiomatic) to go to bed
- Synonyms: krypa till kojs, gå till sängs, gå och lägga sig, lägga sig, törna in
- dags att knyta sig
- time to hit the sack
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | knyta | knytas | ||
| supine | knutit | knutits | ||
| imperative | knyt | — | ||
| imper. plural1 | knyten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | knyter | knöt | knyts, knytes | knöts |
| ind. plural1 | knyta | knöto | knytas | knötos |
| subjunctive2 | knyte | knöte | knytes | knötes |
| present participle | knytande | |||
| past participle | knuten | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
- knyta ihop säcken (“wrap things up, tie things up”)
- knyta näven i fickan