kosta på

Swedish

Verb

kosta på (present kostar på, preterite kostade på, supine kostat på, imperative kosta på)

  1. to pay for (to someone, of something)
    Föräldrarna kostade på henne en dyr cykel
    Her parents bought her an expensive bike
  2. (reflexive) to grant oneself
    Så dyrt är det inte. Det kan vi kosta på oss.
    It's not that expensive. We can grant ourselves that.
  3. (reflexive, figuratively) to bother oneself
    Han kostade inte ens på sig ett tack
    He couldn't even be bothered to say thanks
  4. to be taxing
    • 1924, Evert Taube, “Sjuttonde balladen [The seventeenth ballad]”‎[1]performed by Cornelis Vreeswijk:
      Det kostar på att hålla fred, Gud vet, med den som tigger mig att jag skall sjunga
      It's taxing, God knows, to keep peace with the one who begs me to sing

Conjugation

Conjugation of kosta (weak)
active passive
infinitive kosta på kostas på
supine kostat på kostats på
imperative kosta på —
imper. plural1 kosten på —
present past present past
indicative kostar på kostade på kostas på kostades på
ind. plural1 kosta på kostade på kostas på kostades på
subjunctive2 koste på kostade på kostes på kostades på
present participle påkostande
past participle påkostad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.