kränkning

Swedish

Etymology

kränka +‎ -ning. Compare German Kränkung, Dutch krenking.

Noun

kränkning c

  1. violation
  2. contravention, infringement

Declension

Declension of kränkning
nominative genitive
singular indefinite kränkning kränknings
definite kränkningen kränkningens
plural indefinite kränkningar kränkningars
definite kränkningarna kränkningarnas

Derived terms

References