kritiker
See also: Kritiker
Norwegian Bokmål
Etymology
From Ancient Greek, possibly κριτικός (kritikós, “of or for judging, able to discern”).
Pronunciation
- IPA(key): /kriːtɪkər/
- Rhymes: -ɪkər
Noun
kritiker m (definite singular kritikeren, indefinite plural kritikere, definite plural kritikerne)
- a critic
Derived terms
Related terms
See also
- kritikar (Nynorsk)
References
- “kritiker” in The Bokmål Dictionary.
Swedish
Etymology
Borrowed from German Kritiker. First attested in 1703.
Noun
kritiker c
- critic; person who criticizes; person who points out flaws
- critic; person who evaluates and judges (works of art)
Declension
nominative | genitive | ||
---|---|---|---|
singular | indefinite | kritiker | kritikers |
definite | kritikern | kritikerns | |
plural | indefinite | kritiker | kritikers |
definite | kritikerna | kritikernas |
Derived terms
- civilisationskritiker
- filmkritiker
- konstkritiker
- kulturkritiker
- källkritiker
- litteraturkritiker
- musikkritiker
- regimkritiker
- samhällskritiker
- samtidskritiker
- systemkritiker
- teaterkritiker