läka

See also: Appendix:Variations of "laka"

Swedish

Etymology

From Old Norse lækna, from Proto-Germanic *lēkinōną. Cognate with Icelandic lækna.

Pronunciation

  • Audio:(file)

Verb

läka (present läker, preterite läkte, supine läkt, imperative läk)

  1. (intransitive) to heal; to become better
    Såret läker fint.
    The wound is healing nicely.
  2. (transitive, less common) to heal; to make better
    Tiden läker alla sår.
    Time heals all wounds.

Conjugation

Conjugation of läka (weak)
active passive
infinitive läka läkas
supine läkt läkts
imperative läk —
imper. plural1 läken —
present past present past
indicative läker läkte läks, läkes läktes
ind. plural1 läka läkte läkas läktes
subjunctive2 läke läkte läkes läktes
present participle läkande
past participle läkt

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.