ligga
Norwegian Nynorsk
Verb
ligga (present tense ligg, past tense låg, past participle lege, passive infinitive liggast, present participle liggande, imperative ligg)
- alternative form of liggja
Noun
ligga n
- definite plural of ligg
Swedish
Etymology
From Old Swedish liggia, from Old Norse liggja, from Proto-Germanic *ligjaną, from Proto-Indo-European *legʰ-.
Pronunciation
Audio: (file)
Verb
ligga (present ligger, preterite låg, supine legat, imperative ligg)
- to lie; be in a horizontal position
- Hon låg på marken
- She was lying on the ground
- to lie; to be placed, situated, or located
- Boken ligger på bordet
- The book is lying on the table
- Han ligger etta / Han ligger först / Han ligger på första plats
- He's in first place
- Visby ligger på Gotland
- Visby is located on Gotland (an island)
- Byn ligger fem kilometer härifrån
- The village is five kilometers from here
- to be enrolled (at a university)
- Han låg i Umeå
- He studied (at the university) in Umeå
- (colloquial, transitively with med (“with”)) to have sex (with)
- Jag har legat med honom
- I have had sex with him
- Har ni legat?
- Have you had sex?
- Fick du ligga?
- Did you score?
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | ligga | liggas | ||
| supine | legat | legats | ||
| imperative | ligg | — | ||
| imper. plural1 | liggen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | ligger | låg | liggs, ligges | lågs |
| ind. plural1 | ligga | lågo | liggas | lågos |
| subjunctive2 | ligge | låge | ligges | låges |
| present participle | liggande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Derived terms
- lagt kort ligger
- ligg
- ligga bakom (“be behind”)
- ligga i lä
- ligga lågt
- ligga med
- ligga runt (“sleep around”)
- ligga över
- lägga
References
- ligga in Svensk ordbok (SO)
- ligga in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- ligga in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- Fula Ordboken
- ligga in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)