locītava
Latvian
Etymology
From locīt (“to bend, to fold”) + -ava.
Noun
locītava f (4th declension)
Declension
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | locītava | locītavas |
| genitive | locītavas | locītavu |
| dative | locītavai | locītavām |
| accusative | locītavu | locītavas |
| instrumental | locītavu | locītavām |
| locative | locītavā | locītavās |
| vocative | locītava | locītavas |