omfamna
Norwegian Nynorsk
Etymology
From om + famna. Similar to Swedish omfamna and Danish omfavne (whence also Norwegian Bokmål omfavne). Compare also Icelandic umfaðma.
Verb
omfamna (present tense omfamnar, past tense omfamna, past participle omfamna, passive infinitive omfamnast, present participle omfamnande, imperative omfamna/omfamn)
Swedish
Etymology
om (“about, around”) + famn (“arms, embrace”) + -a. Similar to Norwegian Nynorsk omfamna and Danish omfavne.
Verb
omfamna (present omfamnar, preterite omfamnade, supine omfamnat, imperative omfamna)
- to embrace
- 2016, Lars Lönnroth, transl., Den poetiska Eddan, Atlantis, →ISBN, Den höges tal (Hávamál) §79, page 71:
- Om oklok man blir mäktig och rik eller ofta omfamnas av flickor, växer hans högfärd men inte hans vett.
- If an unwise man becomes mighty and rich, or is often embraced by girls, his pride will grow but not his wits.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | omfamna | omfamnas | ||
| supine | omfamnat | omfamnats | ||
| imperative | omfamna | — | ||
| imper. plural1 | omfamnen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | omfamnar | omfamnade | omfamnas | omfamnades |
| ind. plural1 | omfamna | omfamnade | omfamnas | omfamnades |
| subjunctive2 | omfamne | omfamnade | omfamnes | omfamnades |
| present participle | omfamnande | |||
| past participle | omfamnad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.