ontglippen
Dutch
Etymology
From ont- (“away”) + glippen (“to slip”).
Pronunciation
- IPA(key): /ɔntˈɣlɪpə(n)/
Audio: (file) - Hyphenation: ont‧glip‧pen
- Rhymes: -ɪpən
Verb
ontglippen
Conjugation
| Conjugation of ontglippen (weak, prefixed) | ||||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | ontglippen | |||
| past singular | ontglipte | |||
| past participle | ontglipt | |||
| infinitive | ontglippen | |||
| gerund | ontglippen n | |||
| present tense | past tense | |||
| 1st person singular | ontglip | ontglipte | ||
| 2nd person sing. (jij) | ontglipt, ontglip2 | ontglipte | ||
| 2nd person sing. (u) | ontglipt | ontglipte | ||
| 2nd person sing. (gij) | ontglipt | ontglipte | ||
| 3rd person singular | ontglipt | ontglipte | ||
| plural | ontglippen | ontglipten | ||
| subjunctive sing.1 | ontglippe | ontglipte | ||
| subjunctive plur.1 | ontglippen | ontglipten | ||
| imperative sing. | ontglip | |||
| imperative plur.1 | ontglipt | |||
| participles | ontglippend | ontglipt | ||
| 1) Archaic. 2) In case of inversion. | ||||