ontkoppelen

Dutch

Etymology

From ont- +‎ koppelen.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˌɔntˈkɔ.pə.lə(n)/
  • Audio:(file)

Verb

ontkoppelen

  1. to uncouple
  2. (engine) to declutch
  3. (computing) to unmount

Conjugation

Conjugation of ontkoppelen (weak, prefixed)
infinitive ontkoppelen
past singular ontkoppelde
past participle ontkoppeld
infinitive ontkoppelen
gerund ontkoppelen n
present tense past tense
1st person singular ontkoppel ontkoppelde
2nd person sing. (jij) ontkoppelt, ontkoppel2 ontkoppelde
2nd person sing. (u) ontkoppelt ontkoppelde
2nd person sing. (gij) ontkoppelt ontkoppelde
3rd person singular ontkoppelt ontkoppelde
plural ontkoppelen ontkoppelden
subjunctive sing.1 ontkoppele ontkoppelde
subjunctive plur.1 ontkoppelen ontkoppelden
imperative sing. ontkoppel
imperative plur.1 ontkoppelt
participles ontkoppelend ontkoppeld
1) Archaic. 2) In case of inversion.

Antonyms