rättrådig

Swedish

Etymology

From Old Swedish rætradhogher, equivalent to rätt +‎ rådig.

Adjective

rättrådig (comparative rättrådigare, superlative rättrådigast)

  1. just, upright, honest
    Synonyms: redbar, redlig, hederlig
    • 1788, Gustaf Widegren, “Rättrådig”, in Svenskt och engelskt lexicon‎[1], self-published, accessed at Digital.ub.umu.se, archived from the original on 21 March 2025, page 557:
      En rättrådig man [...] var rättrådig emot mig.
      A just man was just to me.
    • 2000 December 18, “Job 1:1”, in Bibel 2000‎[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 21 March 2025:
      Job [...] var en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont.
      Job was a blameless and upright man, who feared God and shunned all evil.

Declension

Inflection of rättrådig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular rättrådig rättrådigare rättrådigast
neuter singular rättrådigt rättrådigare rättrådigast
plural rättrådiga rättrådigare rättrådigast
masculine plural2 rättrådige rättrådigare rättrådigast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 rättrådige rättrådigare rättrådigaste
all rättrådiga rättrådigare rättrådigaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.