sammanvägning

Swedish

Etymology

From sammanväga +‎ -ning.

Noun

sammanvägning c

  1. weighing (the act of determining the intrinsic merit of something)

Declension

Declension of sammanvägning
nominative genitive
singular indefinite sammanvägning sammanvägnings
definite sammanvägningen sammanvägningens
plural indefinite sammanvägningar sammanvägningars
definite sammanvägningarna sammanvägningarnas

Further reading