sammanvägning
Swedish
Etymology
From sammanväga + -ning.
Noun
sammanvägning c
- weighing (the act of determining the intrinsic merit of something)
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | sammanvägning | sammanvägnings |
| definite | sammanvägningen | sammanvägningens | |
| plural | indefinite | sammanvägningar | sammanvägningars |
| definite | sammanvägningarna | sammanvägningarnas |