sammanväga

Swedish

Alternative forms

Etymology

Compound of samman +‎ väga.

Verb

sammanväga (present sammanväger, preterite sammanvägde, supine sammanvägt, imperative sammanväg)

  1. weigh (determine the intrinsic merit of something)

Conjugation

Conjugation of sammanväga (weak)
active passive
infinitive sammanväga sammanvägas
supine sammanvägt sammanvägts
imperative sammanväg
imper. plural1 sammanvägen
present past present past
indicative sammanväger sammanvägde sammanvägs, sammanväges sammanvägdes
ind. plural1 sammanväga sammanvägde sammanvägas sammanvägdes
subjunctive2 sammanväge sammanvägde sammanväges sammanvägdes
present participle sammanvägande
past participle sammanvägd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading