självtillräcklig

Swedish

Etymology

själv +‎ tillräcklig. Compare German selbstgenügsam, Dutch zelfgenoegzaam, English self-sufficient (“overconfident”).

Adjective

självtillräcklig (comparative mer självtillräcklig, superlative mest självtillräcklig)

  1. self-satisfied, cocky, haughty
    Synonyms: mallig, högfärdig, självgod

Declension

Inflection of självtillräcklig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular självtillräcklig mer självtillräcklig mest självtillräcklig
neuter singular självtillräckligt mer självtillräckligt mest självtillräckligt
plural självtillräckliga mer självtillräckliga mest självtillräckliga
masculine plural2 självtillräcklige mer självtillräckliga mest självtillräckliga
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 självtillräcklige mer självtillräcklige mest självtillräcklige
all självtillräckliga mer självtillräckliga mest självtillräckliga

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Derived terms

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.