skåda

From Old Swedish skuþa, skoþa, from Old Norse skoða, from Proto-Germanic *skuþōną. Related with skön (“fair, beautiful”).

• IPA^(key): /ˈskoːˌda/

• Audio:

  (file)

skåda (present skådar, preterite skådade, supine skådat, imperative skåda)

1. (solemn or poetic outside certain expressions and compounds) to behold

   Synonyms: betrakta, titta på

   en fest av sällan skådat slag

   a party like no other ["of rarely beheld kind" – "sällan skådat/skådad X" (rarely seen X) is an idiom more generally]

   skåda inte en given häst i munnen

   don't look a gift horse in the mouth

   • 1891, “Betlehems stjärna (Gläns över sjö och strand) [Star of Bethlehem (Shine over sea [most likely in this context, though unusual – see sjö (“lake; sea”)] and shore [Maybe to be understood as "land and sea/water"])]”, Viktor Rydberg (lyrics), Alice Tegnér (music)‎^[1]:

     Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster.

     The shepherd, sleeping tired, the child, slumbering sweetly, wake at a wonderful chorus of voices, behold a gloriously bright star in the east.

-skådare (“watcher”) appears as a suffix in a few compounds, the most common being åskådare (“spectator”) (literally, "on-beholder" – see å) and fågelskådare (“bird watcher”).

• skåda in Svensk ordbok (SO)
• skåda in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• skåda in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• kådas