skaft
Danish
Etymology
Inherited from Old Danish skaft, from Old Norse skapt, skaft, from Proto-Germanic *skaftaz.
Noun
skaft n (singular definite skaftet, plural indefinite skafter)
- a handle, a grip, a shaft (long thin handle, on for example a broom, knife, paintbrush, or pipe)
- Coordinate term: håndtag
- a part of a footwear (including socks and the like) that extends up the leg, like a bootleg
- a shaft (of a loom)
Declension
neuter gender |
singular | plural | ||
---|---|---|---|---|
indefinite | definite | indefinite | definite | |
nominative | skaft | skaftet | skafter | skafterne |
genitive | skafts | skaftets | skafters | skafternes |
Derived terms
- kosteskaft
- kvivskaft
- penneskaft
- riveskaft
- skaftestøvle
- spydskaft
- strømpeskaft
- støvleskaft
- træskaft
- økseskaft
See also
- kortskaftet
- langskaftet
References
- “skaft” in Den Danske Ordbog
Icelandic
Etymology
From Old Norse skapt, from Proto-Germanic *skaftaz. Cognate with English shaft, German Schaft, Danish skaft.
Pronunciation
- IPA(key): /skaft/
- Rhymes: -aft
Noun
skaft n (genitive singular skafts, nominative plural sköft)
Declension
singular | plural | |||
---|---|---|---|---|
indefinite | definite | indefinite | definite | |
nominative | skaft | skaftið | sköft | sköftin |
accusative | skaft | skaftið | sköft | sköftin |
dative | skafti | skaftinu | sköftum | sköftunum |
genitive | skafts | skaftsins | skafta | skaftanna |
Norwegian Bokmål
Etymology
Noun
skaft n (definite singular skaftet, indefinite plural skaft or skafter, definite plural skafta or skaftene)
References
- “skaft” in The Bokmål Dictionary.
Norwegian Nynorsk
Etymology
Noun
skaft n (definite singular skaftet, indefinite plural skaft, definite plural skafta)
References
- “skaft” in The Nynorsk Dictionary.
Swedish
Etymology
Inherited from Old Swedish skaft, skapt, from Old Norse skapt, skaft, from Proto-Germanic *skaftaz. Doublet of schakt and skäkta.
Noun
skaft n
- a handle, a grip, a shaft (long thin handle, on for example a broom, knife, paintbrush, or pipe)
- a stem (bearing flowers or leaves)
- a shaft (of a feather)
- (music) a stem (vertical stroke of a note)
- a part of a footwear (including socks and the like) that extends up the leg, like a bootleg
- a shaft (of a loom)
Declension
nominative | genitive | ||
---|---|---|---|
singular | indefinite | skaft | skafts |
definite | skaftet | skaftets | |
plural | indefinite | skaft | skafts |
definite | skaften | skaftens |
Derived terms
- fyrskaft
- grimskaft
- ha huvudet på skaft
- ha ögonen på skaft
- ha öronen på skaft
- hammarskaft
- klubbskaft
- knivskaft
- krattskaft
- kvastskaft (“broomstick”)
- kängskaft
- lieskaft
- mejselskaft
- moppskaft
- pennskaft
- penselskaft
- per skaft
- pipskaft
- pjäxskaft
- räfsskaft
- skedskaft
- skoskaft
- skyffelskaft
- slevskaft
- släggskaft
- smartskaft
- sockskaft
- spjutskaft
- strumpskaft
- stövelskaft
- treskaft
- träskaft
- tuskaft
- tvåskaft
- yxskaft
See also
References
- skaft in Svensk ordbok (SO)
- skaft in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- skaft in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- skaft in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)