snärta
Swedish
Etymology
Onomatopoeic.
Verb
snärta (present snärtar, preterite snärtade, supine snärtat, imperative snärta)
- to lash, to whip, to flick (strike with the end of something bendable, making a snapping sound)
- Han snärtade honom med den blöta handduken
- He flicked him with the wet towel
Declension
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | snärta | snärtas | ||
| supine | snärtat | snärtats | ||
| imperative | snärta | — | ||
| imper. plural1 | snärten | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | snärtar | snärtade | snärtas | snärtades |
| ind. plural1 | snärta | snärtade | snärtas | snärtades |
| subjunctive2 | snärte | snärtade | snärtes | snärtades |
| present participle | snärtande | |||
| past participle | snärtad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
Noun
snärta c
- (colloquial) a young girl
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | snärta | snärtas |
| definite | snärtan | snärtans | |
| plural | indefinite | snärtor | snärtors |
| definite | snärtorna | snärtornas |
Derived terms
References
- snärta in Svensk ordbok (SO)
- snärta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- snärta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- snärta in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)