snärta

Swedish

Etymology

Onomatopoeic.

Verb

snärta (present snärtar, preterite snärtade, supine snärtat, imperative snärta)

  1. to lash, to whip, to flick (strike with the end of something bendable, making a snapping sound)
    Han snärtade honom med den blöta handduken
    He flicked him with the wet towel

Declension

Conjugation of snärta (weak)
active passive
infinitive snärta snärtas
supine snärtat snärtats
imperative snärta
imper. plural1 snärten
present past present past
indicative snärtar snärtade snärtas snärtades
ind. plural1 snärta snärtade snärtas snärtades
subjunctive2 snärte snärtade snärtes snärtades
present participle snärtande
past participle snärtad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Noun

snärta c

  1. (colloquial) a young girl

Declension

Derived terms

References