stört
German
Pronunciation
Audio: (file)
Verb
stört
- inflection of stören:
- third-person singular present
- second-person plural present
- plural imperative
Swedish
Etymology
- The adjective and verb (long ö) come from the verb störa (“to disturb”).
- The adverb (short ö) comes from the verb störta (“to fall and crash”).
Adjective
stört
- indefinite neuter singular of störd
Adverb
stört
- (colloquial) utterly, freaking
- Det är stört omöjligt
- It's utterly impossible
- (colloquial) immediately
- Kom på stört!
- Come right now!
- (as a prefix in some words) very, utterly
Derived terms
Verb
stört
- supine of störa
References
- stört in Svensk ordbok (SO)
- stört in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- stört in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)