tillkännage

Swedish

Alternative forms

Etymology

till +‎ känna +‎ ge

Verb

tillkännage (present tillkännager, preterite tillkännagav, supine tillkännagett, imperative tillkännage)

  1. to announce, to make known

Conjugation

Conjugation of tillkännage (class 5 strong)
active passive
infinitive tillkännage tillkännages
supine tillkännagett tillkännagetts
imperative tillkännage —
imper. plural1 tillkännagen —
present past present past
indicative tillkännager tillkännagav tillkännages tillkännagavs
ind. plural1 tillkännage tillkännagåvo tillkännages tillkännagåvos
subjunctive2 tillkännage tillkännagåve tillkännages tillkännagåves
present participle tillkännagivande
past participle tillkännagiven

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Conjugation of tillkännagiva (class 5 strong, dated)
active passive
infinitive tillkännagiva tillkännagivas
supine tillkännagivit tillkännagivits
imperative tillkännagiv —
imper. plural1 tillkännagiven —
present past present past
indicative tillkännagiver tillkännagav tillkännagivs, tillkännagives tillkännagavs
ind. plural1 tillkännagiva tillkännagåvo tillkännagivas tillkännagåvos
subjunctive2 tillkännagive tillkännagåve tillkännagives tillkännagåves
present participle tillkännagivande
past participle tillkännagiven

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.