tillmötesgå

Swedish

Etymology

From till (“to”) +‎ mötes (“meeting's”) +‎ gå (“walk”), with frozen genitive from when till governed the genitive. Another form is "gå (någon) till mötes."

Verb

tillmötesgå (present tillmötesgår, preterite tillmötesgick, supine tillmötesgått, imperative tillmötesgå)

  1. to accommodate ((partly) act in accordance with (someone's wishes or the like))

Conjugation

Conjugation of tillmötesgå (strong)
active passive
infinitive tillmötesgå tillmötesgås
supine tillmötesgått tillmötesgåtts
imperative tillmötesgå, tillmötesgack —
imper. plural1 tillmötesgån —
present past present past
indicative tillmötesgår tillmötesgick tillmötesgås tillmötesgicks
ind. plural1 tillmötesgå tillmötesgingo tillmötesgås tillmötesgingos
subjunctive2 tillmötesgå, tillmötesgånge tillmötesginge tillmötesgås, tillmötesgånges tillmötesginges
present participle tillmötesgående
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.