uppstå
Swedish
Etymology
Pronunciation
- Rhymes: -oː
Verb
uppstå (present uppstår, preterite uppstod, supine uppstått, imperative uppstå)
- to stand up, to rise (from the dead)
- Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå
- Whom God hath raised up, having loosed the pains of death (Acts 2:24)
- to arise, to emerge
- Krisen uppstod efter en period av relativ stabilitet.
- The crisis arose after a period of relative stability.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | uppstå | — | ||
| supine | uppstått | — | ||
| imperative | uppstå | — | ||
| imper. plural1 | uppstån | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | uppstår | uppstod | — | — |
| ind. plural1 | uppstå | uppstodo | — | — |
| subjunctive2 | uppstå | uppstode | — | — |
| present participle | uppstående | |||
| past participle | uppstånden | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.