uppstånden

Swedish

Participle

uppstånden

  1. past participle of uppstå

Adjective

uppstånden (not comparable)

  1. (Christianity) risen (from the dead)
    Han är uppstånden! ― He is risen!
    • 1999 November 17, 1973 års bibelkommission, “Markusevangeliet 16:14”, in Bibel 2000‎[1], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 19 April 2025:
      [H]an förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.
      He rebuked them for their unbelief and obstinacy, because they had not believed those who had seen him risen.
    • 2010, Lars Cavallin, transl., Katolska kyrkans katekes‎[2], Catholica, archived from the original on 13 August 2010, §647:
      Uppståndelsen är en historisk händelse som kan fastställas genom det tecken som den tomma graven och det verkliga mötet mellan apostlarna och den uppståndne Kristus utgör.
      The Resurrection was an historical event that could be verified by the sign of the empty tomb and by the reality of the apostles' encounters with the risen Christ.

Declension

Inflection of uppstånden
Indefinite positive comparative superlative1
common singular uppstånden — —
neuter singular uppståndet — —
plural uppståndna — —
masculine plural2 uppståndne — —
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 uppståndne — —
all uppståndna — —

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.