växa

From Old Swedish væxa, from Old Norse vaxa, from Proto-Germanic *wahsijaną, from Proto-Indo-European *h₂weg-, cognate with wax (of the moon).

• Audio:

  (file)

växa (present växer, preterite växte, supine vuxit or växt, imperative väx)

1. grow; increase in size

   kyrkan och kungens makt växte i betydelse

   the church and the power of the king grew in significance

   • 2016, Lars Lönnroth, transl., Den poetiska Eddan, Atlantis, →ISBN, Den höges tal (Hávamál) §79, page 71:

     Om oklok man blir mäktig och rik eller ofta omfamnas av flickor, växer hans högfärd men inte hans vett.

     If an unwise man becomes mighty and rich, or is often embraced by girls, his arrogance grows but not his wits.

2. grow; sprout
   • 1891, Selma Lagerlöf, “23, Patron Julius [23, Squire Julius]”, in Gösta Berlings Saga [Gösta Berling's Saga]‎^[1] (fiction), Frithiof Hellbergs förlag, →ISBN, →OCLC, page 276:

     Längs vägen vuxo prästkragar och sötblomster och gökärter.

     Along the way grew daisies and camomiles and bitter vetches.

The strong singular past tense (originally vox) is never seen, but there is an archaic plural past tense vuxo and a subjunctive vuxe. There is also the past participle vuxen, which has taken on a sense of grown-up or adult.

• krympa

• beväxa
• tillväxa
• utväxa
• växa upp (“grow up”)
• växt

• gro

• växa in Svensk ordbok.