vøtur

Norwegian Nynorsk

Etymology

From Old Norse vetr. Cognate with Faroese and Icelandic vetur.

Pronunciation

  • IPA(key): [ˈʋœːtʊr]

Noun

vøtur m

  1. (dialectal, Hardingmål) alternative form of vetter (winter)

References

  • “Vetter” in Ivar Aasen (1873) Norsk Ordbog med dansk Forklaring