vandrare
Swedish
Etymology
Pronunciation
- IPA(key): /vandrarɛ/
Noun
vandrare c
- a wanderer; a hiker
- 1994, Nordman, “Vandraren [The wanderer]”, in Nordman[1]:
- Det gör ont, men gå ändå. Du kan alltid vända om. Det gör ont, men gå ändå. Du är här och kom hit som en vandrare.
- It hurts, but walk anyway. You can always turn around. It hurts, but walk anyway. You are here and came here [hither, to here] as a wanderer.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | vandrare | vandrares |
| definite | vandraren | vandrarens | |
| plural | indefinite | vandrare | vandrares |
| definite | vandrarna | vandrarnas |