återlösare

Swedish

Etymology

From återlösa (redeem) +‎ -are (-er).

Proper noun

återlösare c

  1. (Christianity) Redeemer
    • 1969, Alf Härdelin, “Liturgins förnyelse och kris”, in Credo[1], number 4 (pdf), archived from the original on 16 June 2024, page 176:
      Det var just genom att sänka sig ned till sådana ting som mänskligt kött och blod som Kristus blev vår återlösare.
      It was precisely by stooping down to such things as human flesh and blood that Christ became our Redeemer.
    • 2010, Lars Cavallin, transl., Katolska kyrkans katekes[2], Catholica, archived from the original on 18 June 2021, §1701:
      I Kristus, Återlösaren och Frälsaren, har Gudsbilden, förvanskad av människan genom den första synden, återställts till sin forna skönhet och förädlats av Guds nåd.
      In Christ, the Redeemer and the Savior, the divine image, disfigured in man by the first sin, has been restored to its original beauty and ennobled by the grace of God.

Declension

Declension of återlösare
nominative genitive
singular indefinite återlösare återlösares
definite återlösaren återlösarens
plural indefinite
definite

References