överklaga

Swedish

Etymology

From över- +‎ klaga.

Verb

överklaga (present överklagar, preterite överklagade, supine överklagat, imperative överklaga)

  1. (law) to appeal (a sentence to a higher court)

Conjugation

Conjugation of överklaga (weak)
active passive
infinitive överklaga överklagas
supine överklagat överklagats
imperative överklaga —
imper. plural1 överklagen —
present past present past
indicative överklagar överklagade överklagas överklagades
ind. plural1 överklaga överklagade överklagas överklagades
subjunctive2 överklage överklagade överklages överklagades
present participle överklagande
past participle överklagad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also

Further reading

This article is issued from Wiktionary. The text is available under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 unless otherwise noted. Additional terms may apply for the media files.